Prostitutionspolitik som ett problem

Johannas föredrag i Svensk Ungdoms seminarium "Är prostitution ett problem?" 17.4.2002

Johannan esitelmä "Ongelmana prostituutiopolitiikka" Svensk Ungdomin järjestämässä seminaarissa "Onko prostituutio ongelma?" 17.4.2002. Teksti on vain ruotsiksi.

---

Det finns mycket problem inom prostitutionen och kring prostitutionen. Det finns problem med mänskliga rättigheter, det finns hälsoproblem, och det finns sociala problem. Många av dessa problem är svåra och komplicerade.

Om man har svåra och komplicerade samhälleliga problem, hur brukar man göra med dem? Det finns olika sätt.

Jag vill ta ett exempel om ett annat problem, nämligen de problemen som orsakas av alkohol. Användning av alkohol orsakar en del svåra sociala problem, hälsoproblem och samhälleliga problem.

Det är 70 år sedan Finlands riksdag slopade förbudslagen. Det var alltså en lag som kriminaliserade alla alkoholdrycker som hade mera alkohol än 2 %. Meningen med förbudslagen var mycket bra. Ändamålet var att göra finländare nykter och förhindra alla de problem som orsakas av alkohol.

Riksdagen hade antagit lagen redan fyra gånger före Finlands självständighet, men lagen trädde inte i kraft eftersom ryska tsaren var mot den.

Förbudslagen trädde i kraft i 1919 och den gällde för 13 år.

Lagen var en fiasko. Den kunde inte stoppa människor att sopa. Och eftersom man inte kunde sopa lagligt, gjorde man det olagligt. Vanliga människor som tidigare hade varit laglydiga, blev nu kriminella bara därför att de ville sopa. Smuggleri, smyghandel och lönnkrogar var stor och lönsam bisnes. Myndigheter gjorde sin bästa att bekämpa mot den kriminella alkoholhandeln, men det var en omöjlig kamp. Och finländare sopade mycket mera än före lagen.

Lagen ledde till att finländarnas sopvanor blev ännu värre och problem som orsakas av alkohol blev bara mera och större.

Nykterhetsidén var nog en bra ide, eftersom användning av alkohol orsakar en del svåra problem och alla dessa problem skulle man undvika om människor bara slutade sopa. Och framför allt skulle nykterhet lyfta folkets moral och kultur till en högre nivå.

Nykterhetsorganisationer och nykterhetsförespråkare hade gjort mycket arbete för att få mera understöd för sina fina idéer. Nykterhetsrörelsen fick en stor vinst, när nykterhetsidén blev politiskt korrekt lösning till alkoholproblemet. Och den ledde till att riksdagen röstade för förbudslagen.

Vad kan vi lära oss från detta samhälleliga experiment?

Vi kan lära oss, att det inte räcker till att vi har goda idéer och välmenande strävan efter ett bättre samhälle. Det behövs också praktisk syn på människornas liv. Vi behöver förstå deras motiver och möjligheter.

Vi kan lära oss, att det politiskt korrekta alternativet kan leda till ännu större problem.

Och vi kan också lära oss, att det inte räcker till att det finns majoritet av riksdagsledamöter eller inte ens majoritet av befolkningen bakom en lag, om man vill ha en sådan lag som fungerar i praktiken. Det behövs någonting annat också för en bra lag.

Förbudslagen är ett bra exempel på, vad kan hända, om man börjar lösa problemen utan att ta till hänsyn vad är egentligen möjligt och till vilka förändringar är människor motiverade.

Jag tog detta exempel också därför, att förbudslagen och nykterhetsidén påminner på många sätt den gällande prostitutionspolitiken och prostitutionsdebatten.

Den gällande prostitutionspolitiken baserar sig på internationella människorättsdeklarationer. Enligt dem är prostitution mot människovärde och det borde slopas helt och hållet. Tanken bakom dessa deklarationer är, att ingen kan arbeta som prostituerad frivilligt av sin egen vilja, utan alla prostituerade är på något sätt tvingade till prostitution av någon tredje part, som utnyttjar prostituerade.

Därför förpliktar människorättsdeklarationer stater att motarbeta prostitution och särskilt utnyttjande av prostitution. Dessa deklarationer har tolkats så, att minimikravet är, att alla stater måste kriminalisera koppleri, dvs. ekonomiskt utnyttjande av prostitution. Därför finns det i nästan alla länder en lag, som kriminaliserar koppleri. Och i de flesta länder finns också lagar som förbjuder också andra delar av prostitutionsverksamhet.

Den här ideologin kallas absolutionism. Ursprungligen var absolutionism ett namn för den ideologi, som strävade för att slopa slaveri, alltså slavhandel med svarta människor från Afrika. Den nutida absolutionismen anser, att prostitution är ett form av slaveri och därför måste även prostitution slopas.

Inom prostitution finns situationer, där människor är offer för människohandel, de är tvungna att arbeta som slavar eller i förhållanden som liknar slaveri. Och jag vill påpeka, att det är mycket viktigt att motarbeta dessa människorättsproblem. Slaveri är förbjudet och detta ska gälla även dem som har hamnat i prostitution. Och vi ska arbeta för ett värld, där människor är fria från slaveri och alla sådana förhållanden som liknar slaveri.

Men den stora frågan är: Kan vi hjälpa dessa utsatta människor genom att definiera prostitution helt och hållet som ett form av slaveri, som måste slopas? Hjälper det någonting att vi kategoriserar alla prostituerade i samma grupp oberoende om det är prostituerade som arbetar som slavar eller om det är självständiga sextjänstföretagare?

Jag påstår, att en viktig orsak varför man har misslyckats med att hjälpa offer för människohandel och offer för sexslaveri, är just detta: orsaken är, att man inte erkänner, att prostitution inte är ett brottsligt fenomen, utan det är affärsverksamhet, som kan bedrivas på olika sätt. Man kan bedriva prostitution på ett sätt som kränker mot mänskliga rättigheter, men man kan också bedriva prostitution på ett sätt som respekterar sexarbetarnas integritet och deras mänskliga rättigheter.

Både den gällande kopplerilagen och den föreslagna kriminalisering av sexköp, begrundar sig på absolutionism, som inte erkänner detta, och gör ingen skillnad mellan slaveri och frivillig prostitution. Och våra lagar godkänner inte heller den möjligheten att någon vill arbeta som prostituerad av sin egen vilja.

Och det betyder att vår prostitutionspolitik och lagar fungerar på liknande sätt än förbudslagen, som kriminaliserade alla som hade någonting att göra med alkohol. Våra prostitutionspolitik och lagar kriminaliserar inte bara utnyttjare och hallickar. Också prostituerade blir skyldiga och kriminella, eftersom i praktiken är det oftast i prostituerades eget intresse att arbeta i prostitution. I praktiken misslyckas vi prostituerade vara så fullständiga offer som absolutionismen skulle vilja se oss. Och därför blir vi själva medskyldiga till brottet, där vi påstås vara offer.

Hur händer detta i praktiken, att lagen med avsikt att hjälpa prostituerade, i stället gör prostituerades situation svårare? Jag återkommer till det senare. Men först tillbaka till frågan om tvång och frivillighet: Är det verkligen möjligt att arbeta frivilligt av sin egen vilja som en prostituerad? Eller är alla prostituerade tvingade till prostitution?

Ofta frågar man, varför blir man prostituerad. Och även jag har blivit tillfrågad många gånger, varför. Frågan känns pinsam, eftersom jag har den känslan, att bakom frågan finns en förväntan, att det borde finnas någon klar orsak, någon människa som har tvingat mig, någonting illa som har hänt, någonting dramatiskt, som skulle förklara, varför den här stakkars kvinnan har hamnat i prostitution.

I prostitutionsdebatten kan man höra sådana argument, som påstår att traumatiska upplevelser är ett bevis att prostitution är fel. Några påstår även, att vi kan inte lita på prostituerades egna åsikter om prostitution, därför att de är så utsatta människor att de vill bara berättiga sin tillvaro utan att förstå vad är deras bästa.

Om en prostituerad berättar om sina traumatiska upplevelser, används detta gärna som ett bevis mot prostitution, men om en prostituerad vill berätta någonting annat, så vill man inte höra det, eftersom man kan ju inte lita på de traumatiska människornas ord. Jag tycker, att detta är ganska konstigt.

För att vara trovärdig som prostituerad måste jag alltså avslöja min mörka sida: jag har också upplevt traumatiska saker i mitt liv. Jag har även upplevt sådana svårigheter och traumatiska saker som säkert har någonting att göra med det att jag blev prostituerad.

Men vad då? Största delen av de människor som har upplevt likadana traumatiska saker som jag, är inte prostituerade, har aldrig varit prostituerade och kommer aldrig att bli prostituerade. Det finns människor med likadana svåra upplevelser i andra yrken, men jag har inte hört att deras yrkesval eller deras rätt till arbete skulle ha blivit ifrågasätt på grund av deras tidigare trauman.

Nåh. Man kan påstå, att prostitution är mycket mera problematiskt än något annat yrkesval. OK, jag kan medge detta. Kanske det var just en orsak varför prostitution lockade mig: att jag ville hitta någonting som inte är för lätt. Och därför valde jag prostitution.

Att välja något yrke eller arbete kan naturligtvis vara ett problematiskt val, som kan leda till svårigheter. Men man kan inte ta bort denna möjlighet: Människor vill också göra svåra val och människor vill också välja problematiska alternativ.

När någon gör ett problematiskt val i sitt liv, kan vi naturligtvis förklara detta, att det var omständigheter som tvingade henne. Det var alltså inte hennes eget fria val och inte hennes eget fel. Om man vill, är det helt möjligt att förklara även mitt yrkesval på detta sätt.

Men: Kan man hjälpa en människa genom att ta ansvar ifrån henne? Nej, det tror jag inte. Att förklara mitt yrkesval som tvång och inte mitt eget val, betyder att man ifrågasätter och underkänner mitt förmåga att göra val och ta hand om mig själv.

Om man vill hjälpa en människa, borde man stöda hennes möjligheter och förmåga att ta ansvar om sig själv. Om hon har gjort ett problematiskt val, måste hon lära sig ta ansvar om det, och se hur hon kunde göra saker på något annat sätt.

Vi kan naturligtvis upplysa människor om olika val och deras problem. Och vi kan stöda människornas möjligheter och förmåga att göra val. Men vi kan inte slopa valfrihetens risk genom att kriminalisera människor att göra problematiska val.

En av de mest störande argument som jag har hört användas i kriminaliseringsdebatten har en alldeles motsatt syn: Om en människa inte vet, vad är bästa för henne, ska samhället sätta gränser och förbjuda henne att välja prostitution.

Jag anser, att detta argument betyder, att man inte litar på kvinnornas förmåga att behärska sin sexualitet och göra val. Det betyder att man vill hellre se kvinnan som ett passiv offer än som en aktiv subjekt, som kan göra också svåra val och har ansvar om sina egna val.

Jag tror, att det inte finns människor helt utan traumatiska upplevelser. Och jag tror, att även människor med traumatiska upplevelser måste ta ansvar om sina egna val. Att ta ansvaret bort från människan bara förstärker offerställningen och inte hjälper hitta sina egna förmågor och krafter.

Jag tror också, att genomgå trauman och svårigheter hör till livet och de ger oss möjlighet att växa upp som människor.

Jag tycker, att människor har rätt att själv bestämma hur de går genom sina egna trauman, hur de vill lösa sina problem och hur de vill anpassa sig till livet, om det bara inte skadar andra människor.

Och jag tycker att dessa rättigheter borde höra också till sådana människor som väljer att arbeta som prostituerade.

Jag påstår även, att arbeta som prostituerad kan vara ett sätt att klara sig igenom en kris eller ett sätt att anpassa sig till sitt eget liv. Jag har själv upplevt, att prostitution har hjälpt mig att bearbeta några av mina tidigare trauman och övervinna dem. Prostitution har också gett mig möjlighet att använda de kunskaper och krafter som jag har hittat i mig själv.

Att mitt arbete har någonting att göra med mina tidigare traumatiska upplevelser, är enligt min mening inte bara någonting negativt, utan det är en helt naturlig sak, och i några avseenden kan det vara även en positiv sak.

För att undvika missförstånd, måste jag tillägga, att det finns sådana situationer, då prostitution är mycket skadligt för prostituerades hälsa och välmående. Jag vill bara poängtera, att dessa människor behöver stöd och hjälp. Man kan inte hjälpa dem genom att avsky deras val eller genom att kriminalisera deras sätt att tjäna pengar.

Jag vill nu gå tillbaka till frågan, varför jag blev prostituerad. Det skulle vara en lång berättelse. Jag vill bara säga, att jag har valt mitt yrke efter att ha provat andra yrken, och jag tycker om mitt nutida arbete, eftersom det känns motiverande och viktigt arbete.

Men vad händer i prostitutionsdebatten till sådana prostituerade som berättar om någonting positivt i sitt arbete. De stämplas som sexindustrins förespråkare, som ansvarslöst befrämjar den ondska sexindustrins intressen och inte är oroade om de utsatta i prostitution. Eftersom jag vill inte få denna stämpel, ska jag inte berätta någonting mera om mitt yrke.

I stället vill jag berätta, vad är den vanligaste och viktigaste orsaken att arbeta i prostitution. Det är behovet att tjäna pengar, eftersom man vill livnära sig själv och sin familj.

Varje prostituerad som jag har träffat, har haft sin egen livshistoria, sina egna problem och sina egna val. Några har haft mera alternativ att välja. Andra har inte haft så många goda möjligheter och alternativ i livet. Några har akademisk utbildning och några är utan utbildning. Några har flytt från fattigdom eller andra svårigheter. Andra har valt prostitution, därför att de vill uppleva någonting nytt.

De prostituerade, som lever i fattigdom och har inga andra sätt att tjäna pengar, är naturligtvis mera beroende av prostitutionen. För dem betyder prostitution ett sätt att överleva. Men det är ändå deras eget val: de vill hellre tjäna pengar i prostitution än att låta bli att tjäna.

Andra prostituerade har mera alternativ och är inte så beroende av prostitution. För dem betyder prostitution en möjlighet att tjäna mera pengar än på andra arbeten eller en möjlighet att prova någonting nytt. Och för några är prostitution ett sätt att tjäna lite extra pengar. För dem är valet friare.

En prostituerad kan uppleva att prostitution inte är hennes önskeyrke, men ändå faktum är, att det är hennes eget val att arbeta, eftersom hon vill tjäna pengar. Och därför alla antiprostitutionslagar, som försvårar prostitution, är också mot prostituerade och mot prostituerades rätt att arbeta och tjäna pengar.

Slaveri är naturligtvis en annan sak. Om man är offer till människohandel och man är tvungen att arbeta i förhållanden som liknar slaveri, då kan vi knappast tala om rätt till arbete, utan vi borde tala om rätt till frihet.

Jag påstod tidigare att sammankopplande av sexslaveri och frivillig prostitution, leder till misslyckande i försök att hjälpa de som är offer för slaveri och människohandel. Jag ska nu förklara det.

Vi kan ta t.ex. kopplerilagen, som kriminaliserar bordeller och allt ekonomiskt utnyttjande av andra människors prostitution. När polisen gör en razzia till en bordell, vill de hitta bevis om koppleri. De försöker få kunder eller prostituerade vittna mot bordellägaren.

Ideologin bakom kopplerilagen antar att prostituerade skulle vara glada över att polisen kommer och räddar dem från slaveri och att de skulle vara villiga att vittna mot hallickar. Men sådana razzior är mycket sällsynta.

I praktiken är det så, att razzior i bordeller är oftast mot prostituerades intressen, därför att razzian betyder att de förlorar sin arbetsplats. De är inte villiga att vittna mot hallickar, eftersom det skulle inte hjälpa deras situation på något sätt als. Om de är utländska prostituerade, blir de automatiskt utvisade från landet och förblir utan någon hjälp eller stöd. Om de är inhemska prostituerade, kan de få svårigheter med skattemyndigheter.

När man har en rättegång, där man dömer en gärningsman, är det vanligen så, att offret har möjlighet att få skadestånd från gärningsmannen. Men kopplerirättegång är en annan sak. Fast man anser att prostituerade är offer, så är de inte berättigade till någon ersättning als, utan hallickar betalar hela ersättningen till staten.

Man kan kanske förstå detta, om prostituerade har redan fått sin del av pengar, när de har arbetat i bordellen. Men vad är situationen, om de har varit i slaveri liknande ställning och de har inte fått rimlig ersättning om deras arbete? Inte heller i den situation kan prostituerade få någon ersättning. Prostitution anses inte som ett arbete, och därför är hallickar inte skyldiga att betala till prostituerade. Om man råkar vara ett offer till människohandel, blir man ändå bemött på samma sätt en de frivilliga prostituerade som anses vara medskyldiga till prostitutionen.

Men Finlands kopplerilag är egentligen ganska snäll mot prostituerade, om man jämför situationen med andra länder.

I de flesta länder finns även mera lagar som försöker förhindra prostitution genom att kriminalisera olika delar av aktiviteter i prostitution. Det kan vara olagligt att locka kunder på gatan. Eller det kan vara förbjudet att sälja eller köpa eller både och. I praktiken är prostitution på ett eller annat sätt kriminaliserad i nästan alla länder.

I amerikanska polisserier kan vi se, hur polisen tar fast prostituerade, hallickar och prostituerades kunder. Men det är inte bara i TV. Många delstater i USA använder också i verkligheten stora summor av pengar till polisåtgärder, med vilka de tillämpar lagar om prostitution. Att straffa prostituerade, deras hallickar eller deras kunder har inte minskat prostitution eller de problem som finns i prostitutionen.

Polisen jagar och bötfäller prostituerade. Prostituerade och hallickar fängslas. För att undvika arrestering är prostituerade tvungna att ge gratis sextjänster till polisen. Om prostituerade blir offer för våld, kan de inte meddela polisen, eftersom polisen skulle arrestera den prostituerade i stället för gärningsmannen. Om en prostituerad vill söka något annat arbete, vill ingen anställa henne, eftersom hon är en brottsling. Detta är vardagslivet för prostituerade i Nord Amerika, i Latin Amerika, i Afrika, i Asien och i Europa.

En del svenskarna tror att de har lyckats göra en bättre lag, eftersom de har kriminaliserat endast köpare men inte själva prostituerade. Från prostituerades synvinkel leder detta till liknande problem än alla andra sätt att kriminalisera prostitution. Även den svenska modellen betyder i praktiken, att prostituerade kan inte lita på myndigheter. De måste gömma sig, så att polisen inte stör deras arbete. Och de kan inte meddela polisen om brott mot sig själva.

Det finns mycket erfarenhet om olika förbudslag gällande prostitution i olika länder. Och resultatet ser ut likadant än resultatet med förbudslag gällande alkohol.

Den gällande prostitutionspolitiken har inte hjälpt prostituerade på något sätt als. Det har lett till att prostituerade saknar samma rättigheter som andra arbetande människor har, eftersom prostitution inte anses som arbete utan som osocialt eller oönskat eller kriminellt beteende. Prostituerade är både juridiskt och socialt marginaliserade och därför har de inte samma möjligheter att ha kontroll över sitt arbete och liv. Prostitution är kontrollerad av kriminella organisationer, eftersom all organisering av prostitution är olagligt.

Ofta kan man höra antiprostitutionförespråkare att använda dessa saker som ett bevis för deras åsikter. Enligt dem är kriminella koppeliorganisationer och prostituerades marginaliserade ställning ett bevis på det att prostitution är någonting som måste slopas. Det här känns mycket kontigt, eftersom just de gällande antiprostitutionslagar är en orsak, varför det är mycket svårt eller omöjligt att arbeta helt lagligt.

Jag har också märkt att människor inte verkar veta vad kopplerilagen betyder i praktiken. Många verkar tro, att kopplerilagen endast förbjuder tvingande eller rekrytering till prostitution, men låter prostituerade arbeta annars helt fritt.

Men från prostituerades synvinkel ser saken mycket annorlunda ut. De flesta kan inte organisera sitt arbete ensam utan andra människornas medverkande. De behöver en plats för sitt arbete, de behöver en arbetsgivare som organiserar marknadsföring och andra saker. Men det finns inga lagliga arbetsplatser för prostituerade. Det finns endast kriminella organisationer, tack vare kopplerilagen.

Även i Helsingfors har vi många olagliga bordeller och koppleriorganisationer. Det enda helt lagliga sätt att arbeta som prostituerad är att arbeta som självständig företagare. Men att arbeta på det sättet är mycket krävande och passar inte alla.

Om vi skulle slopa lagar som försvårar prostitution och vi skulle godkänna prostitution som ett arbete och acceptera anställning i prostitution, kunde det lösa en liten del av problem i prostitution. Men inte alla.

De största och svåraste problem inom prostitutionen orsakas inte av själva prostitutionen, utan prostitution är bara en plats där dessa problem kommer fram, eftersom prostitution är ett arbete som är tillgängling också för dem, som inte har några andra alternativ. Människor med många svåra problem anställs vanligen inte i andra yrken. Om prostitution är det enda alternativ som blir kvar, kan man knappast lösa någonting genom att ta bort också den enda möjligheten att tjäna pengar.

Om man vill hjälpa dessa människor, hjälper det inte att stifta lagar som gör deras arbete svårare. Vi måste sluta se prostitution som ett enhetligt problem, som hotar hela världen med sin ondska. Och vi måste börja inse, vilka egentligen är de många olika problem som dessa människor har.

© Johanna Sirkiä